Min senaste match i tf2:

Vårat lag har förlorat många strider, moralen är låg. När dörrarna öppnas vet vi alla, att detta får bli den sista striden. Jag väljer scout, som vanligt, och matchen börjar. Någon bindgalning i mitt team trillar ned för ett stup. Jag tar samma väg som vanligt, och får en pyro efter mig. Medan jag (brinnandes) desperat letar efter vatten, skriker en ovanligt jobbig nawb i chatten:

Nicklan: Galo, u suck!!!11 Im da best!!!

Sedan träffas han av en raket, och håller iaf käft en stund, så jag ifred kan hitta vatten, släcka elden, och bli helad. Snabbt kryper siffrorna ner. Från 7 levande, till 5. Jag letar febrillt efter blå laget, mina fiender. Efter ett tag, är det 5 kvar i blålaget. 2 röda (mitt lag).

Alla mina lagkamrater utom jag och en till är döda. Det blålaget, har 5 medlemmar kvar. Jag går ihop med min kamrat, och hittar äntligen en fiende, som vi skjuter ner tillsammans. Jag springer iväg ett slag, och med ett basebollträ klubbar jag ned ännu en fiende. Då hörs ett vrål.

Min kamrat har stupat, ett fegt bakhåll. Det är två mot en. En av de blåas döda skriker svordommar åt mig på chatten. Svetten rinner i min panna. Vart är de...?

Då, ser jag dem. De står och försöker ta basen. Två snipers. De har inte sätt mig, då hade jag varit full av kulhåll vid det här laget. Nej, jag smyger mig fram, sakta...

Helt plötsligt hoppar jag fram till dem, med dragen pistol. Jag skjuter några skott, och innan de hinner trycka av, drarr jag mitt trogna basebollträ, och gör slut på den ene.

Men nu har den andra jäkeln upptäckt mig, han drar sin kniv. Efter att jag förståt den uppenbara sanningen (kniv é myykee bäättre en basebollträ... ojssan!)  Tar jag betäckning. Båda har fullt liv. Jag hoppar fram och skjuter honom lite. En gång till. Han har hälften av sitt liv kvar, jag 80%. Jag trycker bakom en stenvägg. Han har nästan tagit basen, och därmed vunnit.

Jag drar mitt basebollträ, ber en tyst bön. Chatten håller andan. Han ser mig inte... NU! jag slänger mig fram mot den solglasprydde gimpen. Han är oförberedd. Jag är inte långt ifrån honom nu. Han vänder sig, drar sin kniv, men jag är snabb, och han har mindre liv. Jag svingar mitt trä...

...och blir överkörd av ett tåg. 

...ja, ni läste rätt. Tydligen utspelade det sig hela på en tågbana, som hade sin räls precis där jag stod. 5 sekunder innan jag hoppat på den sista fienden, 5 sekunder innan jag, ensam, tagit hem spelat till mitt uttröttade lag, blev jag överkörd av ett tåg. Jag dog direkt. Den förvånade snipern fattarknappt att han vann.

...

En sekunds tystand. Sedan hörs vrål av både "naaaaaaawb!!!" (Nicklan) och: "laaaaawl" (mitt lag... och jag själv)

Spänningen släpper, jag kör ngn strid till, blir trött, tackar för mig, och går hit för att beskriva händelsen. Det var nog den mest random matchen jag haft, ensålänge...

jaja, e trött nu, ska sova. Men det var jävligt epicfail, de ska ni veta! xD

PS. Bifogar denna film av 2 orsaker: 

1. Jag spelar som scout.

 2. Från 0:26 till 0:31 är han faktiskt på den där jäkla tågperrongen, och jag tror faktiskt att det var tåget man ser, som körde på mig (jag stod dock på andra sidan, och spelplanen ser inte riktigt likadan ut som i spelet).

..med de där mangateckningarna BG1 skulle rita av oss? Folk vill ha mer!

...då jag skrattade så mkt! XD

...

...

. . .

-_-

T_T

vad gör ni då?

som ni kan lyssna på när ni chattar/surfar/spelar/gimpar! Sponsrat av ApAProduction. ;3

En gång i tiden fanns faktiskt hobbitar, det har forskare precis upptäckt:

http://www.expressen.se/Nyheter/dokument/1.1568577/fotterna-bevisar-att-hobbitarna-har-funnits-pa-riktigt

Jag ville bara skriva ngt...

Jag har hjärntvättat mig själv, och genom att spela den riktigt högt även min familj. Under hela nationella provet susade den här sången i mitt huvud.

Nu är det eran tur!!!!1

http://www.youtube.com/watch?v=q5sriCMJmoM

MUHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAAA!!